FannyLuciaHenriksson

Jag har lärt mig en del det senaste halvåret. Om mig och alkoholen. 

För några månader sen så drack jag för mycket och för ofta. 

Jag hade alkoholen som en ursäkt för mitt beteende. Jag är ju väldigt sprallig och flummig och kan ofta bli för mycket, och det skäms jag för, det är jobbigt. 

När jag visste att det skulle bli en jobbig dag så drack jag mig full och åkte sen på skolan. Jag mådde bra då och det var en bra lösning, ett tag.. 

Jag försökte verkligen trappa ner men hade sån abstinens att jag fick panikångest och visste inte vart jag skulle ta vägen. 

Jag brukade sitta framför alkoholen och bara titta på den. Tänka att det här är det längsta jag får gå, men det var inte lätt.

Jag började göra andra dumma grejer för att försöka få bort beroendet men det fungerade inte så länge. 

Till slut kom jag till en vändpunkt. 

Jag insåg att jag inte alls mådde bra av att dricka längre och det gick bara dåligt och allt blev värre. 

Det var en sån lättnad. 

Att gå från att dricka lite varje dag till ingenting alls och inte ens vilja dricka var en sån härlig känsla! 

Glad att jag tog tag i det innan det blev ett riktigt alkoholberoende. Det kan gå fort när det väl börjar.

Så det jag tänker nu om jag får tanken att vilja dricka är:

- Varför vill jag dricka?

-Göra det för att må bra eller bara ha kul?

-Dricka för att våga göra något som jag inte törs nykter?

Imorgon har jag varit nykter i fyra veckor, och på onsdag en månad.

*applåder*