när jag åker buss så tänker jag väldigt mycket. idag har jag nästan börjat gråta på bussen för att jag börjar tänka på pappa. eftersom han kanske inte skulle ha funnits här idag så är jag rädd för varenda liten sak som händer honom. han är världens bästa pappa och även fast det kan vara lite jobbiga konversationer så hör det till en förälder. men hade han försvunnit så hade jag inte klarat mig. så stark är jag inte..